Känner mig alldeles uppgiven. Har lite lust att krypa under täcket och inte gå upp förrens allt har ordnat sig. Fast i samma sekund så inser jag hur mycket jag faktiskt har så jag får fortsätta kämpa på. Jag ska verkligen försöka tänka på det jag har och vara glad för det. Bara den ena grejen kunde lösa sig så skulle allt bli så mycket lättare!! Nu ska jag äta något och ladda för fotbollsträning.

/tiny