Vilken ångest jag har haft idag. Var på min brorsons avslutning på lekis, nej just ja förskola heter det nu för tiden. Viktigt att säga rätt annars blir man uppläxad för att man är gammalmodig.  Dom stod där och sjöng "flaggar vajar på sin stång, lyssna på vår sommar sång" och "vi ska ro över viken och se vad som finns" och det kändes som att det inte var alltför länge sen jag stod där själv. Okej jag insåg att det var ett tag sen, men det kändes ändå okej att erkänna det var inte igår jag var 7 år. Men när jag började fundera på hur länge sen det var studenten ja då kom den. Ångesten. Som ett knytnävslag i magen.
Fem.Jävla.År.
Det känns som igår. Kanske dags att ta tag i mitt liv. Börjar med champagne och jordgubbar med fin väns sällskap imorgon, eller ja idag.

Ska försöka sova, min läkare ringer om fem timmar och berättar vilka allergier jag har. Återstår att se om det blir skålar av glädje eller skålar för att glömma.

/tiny