är den att jag är så less att jag inte vet vad jag ska göra. Jag är less på att vara den som alltid försöker ställa upp och inte får så mycket tillbaka. Visst det kanske är mitt eget fel, för I face it with a smile och låtsas som att allt är bra men när jag väl försöker säga något så är det som att det inte spelar någon roll. Jag läste det här på facebook igår: En äkta vän är den som ser sorgen i dina ögon medan alla andra tror på ditt leende.
Jag är så trött på att det är så självklart att jag ska ställa upp att man inte ens behöver fråga om jag kan, jag är trött på försöka vända och vrida på allt för alla andra ska må bra och aldrig prioritera hur jag själv faktiskt mår.

Det finns människor som ställer upp och alltid finns där, så ni ska inte ta åt er av det här och det hoppas jag att ni vet. ♥

/tiny