Hemma, allt känns topp. Förväntningarna höga, självförtoendet är gott , det kommer bli en fantastisk kväll. Inget ska förstöra det här. Går in på krogen, skrattar och har kul med vänner. Den snygga killen spanar in, perfekt. Plötsligt spricker bubblan när en skitsnygg tjej kommer in och drar blickar till sig. Det är som att det bara finns en viss mängd självförtroende i rummet och den där tjejen tog allt, inte en gnutta finns kvar.
Kvällen som skulle bli och kändes toppen är nu körd i botten.

Att jämföra sig med andra är att lägga krokben för sig själv. Det kommer alltid finnas någon som är snyggare, smalare, smartare.. Fast vänta en sekund, är det inte så att skönhet också ligger i betraktarens ögon? Så när du betraktar dig i spegeln lär dig gilla det du ser. Intala dig att du duger precis som du är, för nog är det väl så att om magen blir smalare och du blir nöjd med den hittar man något annat att reta sig på hos sig själv? För helt nöjd det blir man nog aldrig om man letar fel. Kan det vara så att lösningen är att tänka rätt? Att inte jämföra sig med andra utan vara nöjd med sig själv. Att våga erkänna att den där tjejen som kom in på krogen, eller var du nu är var snygg, riktigt snygg men hey det gör ju inte dig fulare eller mindre värd.
Våga gilla dig själv för det är insidan som ger utsidan sin glans. Tänk Bruno Mars, tänk "I am amazing just the way I am."

/tiny