För ett isande ögonblick såg även denna dagen ut att bli en sån där dag som man vill stryka. Jodå imorse på väg till jobbet insåg jag att jag inte hade min "nyckel" med mig, på mitt jobb är det lite knivigt. Jo visst man kommer ingenstans, inte ens till toaletten. Lovande dag. Nåja den flöt på smärtfritt på gränsen till lite väl trevlig och lättsam för att vara på jobbet och dessutom på en jobba sent fredag. Väl hemma så tänkte jag att det är väl bäst att titta till denna dära nyckeln eftersom jag verkar vara omgiven av svarta hål som slukar mina saker. Jag letade. Jag letade. Sen letade jag lite till. När jag stod inför sammanbrottet som hade slutat med, ja jag vet inte vad det hade inte blivit vackert i alla fall, då lyfte jag på en tröja i ett sista desperat försök. Och se där ja där låg den och skräpade och jag utbrast: Jaaa, det går så bra så. För mellan jobbet och det hysteriska letande har jag hunnit med middag, idol och sett på dyngkåt och hur helig som helst med en vän. Nu kanske vi ska tillägga för att undvika missförstånd att det inte är en sån där film som går väldigt sent på kvällarna. Nåja dyngkåt och hur helig som helst var det ja, en föreställning med Mia Skäringer, en fantastisk komiker. Det blev en bra dag till sist, men sådana tar ju också slut. God natt! /tiny