Tankar om jerringpriset

Det är upprörda känslor på facebook angående årets jerringpris vinnare Rolf-Göran Bengtsson. Kommentarer som antyder att ridsport, i synnerhet då hoppning i just det här fallet inte är någon sport, att allt är hästens förtjänst. Jag tycker att hästhoppning är ett samspel mellan häst och ryttare, det ska vara ett lag, ett sammansvetsat team. En ryttare utan häst är bara en människa men är det inte så att en hockeyspelare utan sitt lag också endast är en människa? Mycket handlar om hästen, absolut jag säger inte emot. Den måste ha vissa kvaliteter och egenskaper för att den ska passa som hopphäst och för att vara en hopphäst som slåss i världstoppen krävs en hel del. Det räcker dock inte med att ha en häst med fina egenskaper, nej den måste passa ihop med ryttaren också. En bra ryttare kan rida och anpassa sig till många olika hästar. Även här ser jag likheter med andra lagsporter, det handlar om ett lagbygge. Om vi fortsätter med hockey så handlar det om att bygga ett lag, att finna spelare som passar ihop och med deras unika egenskaper bilda ett sammansvetsat team. För inte skulle man klara sig utan resten av sitt lag? Så varför skulle inte en ryttare likaväl som en hockeyspelare kunna vinna jerringpriset? Den som säger att allt beror på hästen och att det inte krävs något av ryttaren skyltar med sin okunskap. Det är helt okej att heja på någon annan, att säga att fel vann. Det är inte det som irriterar mig, nej det är att ridsport inte kräver något av sin ryttare bara man har tillräckligt med pengar och kan köpa en häst. För så är det inte, såvaredetmeddet. GRATTIS ROLF-GÖRAN BENGTSSON! /tiny

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0